Jag har funderat på detta ett tag. Vem är egentligen kattens bästa vän? Är det jag som är kattens matte som är dens bästa vän? Eller vem/vad? Jag har också funderat på om jag skulle bonda mer med min katt om jag betedde mig lite mer kattlikt. Jag tänkte typ försöka låta som om jag spinner när katten är nära. Kanske rulla mig på golvet vid kattens fötter för att visa att jag vill umgås med min katt? Jag har även funderat på om jag ska gå runt och klösa lite i något lägenhetshörn så att katten kanske förstår att det är det hörnet som är det bästa? Eller så ska jag jaga byten och komma med dem i munnen och släppa dem precis framför katten. Lite som om det vore en present. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara en död mus eller en liten fågel. Jag tänker mer ett gammalt godispapper eller så. Sedan har vi det här med jamandet. Jag tänkte att jag borde försöka lära mig att låta lite mer som katt. Alltså inte att gå runt och härma den genom att jama utan att prata med katten på ett mer jamande sätt. Allt det här borde ju någonstans göra att katten och jag blir lite mer tajta tänker jag.

Mer kattlikt än såhär blir det väl ändå inte?

Jag har också funderat på om det kan vara en bra sak att försiktigt och med lite nonchalant uppsyn putta ner saker från högre höjd när katten är nära. Helt ska det ju då också vara någon behållare av något slag. Typ en kaffekopp eller en vas. Det är ju nämligen viktigt att det jag putter ner innehåller vätska tänker jag. Om jag gör allt detta, är jag per automatik kattens bästaste, bästa vän då?